Hur små barn utvecklas och skadar sig

Flera faktorer påverkar risken för att råka ut för en olycka. Skademönstren förändras med stigande ålder.

• I spädbarnsåren börjar barnet så smått förstå hur saker hänger ihop. Det stimulerar nyfikenheten och gör att barnet kan börja leta efter sådant som gömts undan. Därmed ökar risken att det skadar sig.
  
  
• Vid nio månader brukar ”pincettgreppet” utvecklas hos barnet. Då kan barnet själv föra saker till munnen och därmed sätta i halsen även när det inte sitter vid matbordet.
  
  
• När barnet börjar gå vill det snart ofta också gå uppför trappor, men klarar kanske inte att gå nedför, vilket ökar risken för fall.
  
  
• Mellan tre och fem års ålder lär sig barnet att behärska sin kropp och sina rörelser bättre. En risk med det är att både barnet själv och de vuxna överskattar dess förmåga.
  
  
• Mellan sju och tolv år blir olyckorna på olika sport- och idrottsplatser vanligare. De flesta barn håller på att få en vuxens rörelsemönster, med symmetri och stabilitet i rörelserna. I den här åldern har man fokus på det som är här och nu. Men balansen är inte alltid perfekt och barnet kan fortfarande ha svårt att följa ett föremål som rör sig och bedöma hastigheten. Det beror mest på att synskärpan inte är fullt utvecklad än.
  
  
• I tidiga tonåren (13-17 år) har man i princip samma motorik och varseblivning som vuxna, men saknar erfarenhet av svåra situationer. I kombination med att man i den här åldern inte har så lätt med överblicken, kan lekar och utmaningar mellan kompisar leda till att man tar onödigt stora risker.