Receptet på en riktig krutgubbe

Hur blir man en pigg man på 94 år? Ja, i Göstas fall handlar det troligtvis inte om överdriven försiktighet. Det var faktiskt hans ”raska” bilkörning som blev upprinnelsen till en karriär som flygplanstekniker mitt under brinnande världskrig. Men vi tar det från början…

”Smedhalvan” från Finspång

Gösta växte upp i Finspång och utbildade sig till smedhalva, det vill säga hantlangare till smed. Så småningom fick han ett bättre betalt jobb som rörprovare för kylrör. Som nittonårig grabb 1936 hade han både körkort och bil, och i egenskap av bilist blev han uttagen för värnpliktstjänstgöring på F3 i Malmslätt, utanför Linköping. – Men de tyckte att jag körde för fort så de placerade mig i ett förråd istället, berättar han.

Smedutbildningen och kunskapen att svetsa aluminium visade vägen ut ur förrådet till reparationsarbeten och en utbildning som flygplanstekniker. Satte planen i luften på rekordtid Flygplan gör inte mycket nytta på marken. Med en ovanligt väl utvecklad känsla för teknik vidareutvecklade Gösta metoderna för montering och reparation av flygplanen, för att snabbare få dem i luften. Tack vare hans förbättringar kunde ett förr tidsödande arbete nu klaras av på en eftermiddag. Som bärgningsdykare fick han vid ett flertal tillfällen också uppdrag att dyka efter störtade flygplan och även deras piloter.

Milano under kriget

Under andra världskriget arbetade Gösta som civilanställd flygplanstekniker och blev kallad till tjänst i Milano tillsammans med två andra killar utbildade på de Caproniplan som användes av det italienska flygvapnet. – Vi sov på kvällarna för att vara vakna och beredda att ta skydd för bombningarna på nätterna, på morgonen var det full fart med matlagning och därefter arbete igen, berättar Gösta skrattande.

Gymnastikledare på F13

1944 kom Gösta till F13, flygflottiljen i Norrköping, där han blev kvar till 1977. Under resans gång gifte han sig och fick två barn, en son och en dotter. Vid sidan av arbetet som flygplanstekniker tog han tag i idrottandet på flottiljen. – Man blir mer rörlig av idrott, vilket man hade nytta av i arbetet. Dessutom såg jag att humöret på de värnpliktiga blev bättre när de fick röra på sig, säger Gösta. Men helt enkelt var det inte att få igenom den här förändringen
med arbetsgivaren, det var andra tider då.

Från allsvensk bandy till tåvift och knäböj

Själv har han sysslat med idrott sedan han var 11 år och tävlat i handboll, fotboll, skidåkning, tennis, simning samt spelat bandy med Finspång i allsvenskan. Samlingen med pokaler och medaljer i vardagsrummet är imponerande. Fram till 90-årsåldern spelade han också volleyboll, men det slutade han med efter en svår cykelolycka som gjorde att han fick problem med balansen. Numera börjar Gösta varje dag med tåvift, för att få igång blodcirkulationen, följt av ett gymnastikprogram. Dagliga promenader blir det också. – Jag måste ut, kroppen behöver röra på sig! Två gånger i veckan blir det ett pass på motionscykeln på Borgmästargården i närheten av hemmet på söder i Norrköping.

De gamla kamraterna en sporre

Var 14:e dag återser han det gamla gymnastikgänget från F13. – Det är fina killar allihop, de betyder mycket. Det är så fint att ha dem, de ger stadga och gör att jag mår bra. De ger mig motivation att hålla mig i trim, så att jag kan fortsätta att träffa dem.

Aldrig för sent att börja träna

Oavsett vilken ålder man är i så kan man förbättra sin livskvalitet genom att börja röra på sig. Fysisk aktivitet piggar upp, stärker kroppen och håller magen igång. I PDF-filen ”Träna för livet” på som du kan ladda ned här bredvid tipsar vi om bra träning.